Ett fenomen som förenar många musiktraditioner runt om i hela världen är att mycket av musiken går i 2-takt, 3-takt och 4-takt. Det finns många kulturer där det också går i andra taktarter, som 5/4-takt, 13/8-takt, men det absolut vanligaste är att det går i 2, 3- eller 4-takt. Kanske kan det ha att göra med hjärtats puls, som ju går i en regelbunden slags 2-takt, och att det därför känns naturligt med kortare figurer och att drar tag i en på ett speciellt sätt med en jämn pulserande rytm. Det förefaller som vi gillar den upprepade rytmen, och att vi känner igen rytmer och melodier, att de upprepas, precis som ett barn som vill höra samma saga varje kväll. Kanske tappar hjärnan bort sig när rytmerna blir för komplicerade, för långa, med den begränsade möjlighet för enheter som vår hjärna har. Visst finns det folk som söker sig mot musik med mer komplicerade melodier och rytmer – men det enkla biter sig ofta fast mycket bättre – även om det kan vara ofrivilligt.

Vårt intuitiva förhållande till musik kan också användas för att göra oss att må bättre, eller att lösa upp knutar i vårt undermedvetna. Det visar mycket studier och praktisk erfarenhet på. På behandlingshem kan musik till exempel användas för att få personer att beskriva och tala om känslor och händelser, som är svåra att få tillgång till genom att bara tala (se till exempel http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Psykisk-halsa/Att-ma-battre/Behandlingar/Musikterapi-ger-mojlighet-till-att-visa-kanslor/?ar=True). Musikterapi används också för att människor ska få uppleva någonting som inte går att uppleva bara genom att se och höra normalt tal. Detta kan vara speciellt viktigt för personer som just inte ser eller kan ta in tal eller mer komplicerad musik som finns på radion. Det finns också många döva personer som ändå hör och känner vissa frekvenser och kan ha upplevelser av rytm och till och med toner inom sig. Allmänt känt är till exempel att Beethoven fortsatte komponera trots mycket begränsad hörsel. Det finns i detta nu också en döv slagverkare som åker världen runt som professionell musiker och spelar för fulla konserthus – tillsammans med symfoniorkestrar och andra ensembler – hur häftigt är inte det?